Ett steg fram, två tillbaka.

Längtar utan att veta vad jag saknar.
Evigt vilsen i misärens träskmarker.
Försöker finna lyckan utan att veta hur den smakar.
Letar efter dörren jag aldrig tidigare smekt.

Vad som kan hålla mig vaken.

Jag är rädd för att min kropp är omedveten om att den har förlorat sin själ.

Drunknat i en olycklig olycka.
Strypt sig själv i sin sorg.

Lever vidare i ett tomt skal, utan att veta om att jag är död.

Vart ska man börja?

Det blir lätt fel när man använder någon annans ord.
Svårt när man inte hittar sina egna.

Fast i ingenmansland.