uppdukat

Jag vet om det.
Du vet om, att jag vet om det.
Allt är solklart.
Nästan pinsamt.

Sannigen lyser mig rakt i ögonen.
Den finns där uppdukad mitt på ett jävla bord med tända ljus och hela baletten.
Men ändå tycks jag blunda.

Förstår inte.

Färstår att jag inte förstår.
Men det är fan inte mycket att hänga i julgranen när man inte ens tycks kunna svara på den simplaste frågan...

...hur mår jag?

god fucking jul

När omgivningen har en pissdag och spyr sin galla över dig, tar du emot.

För du har faktiskt just inget emot, lyssna, nicka och ställa upp.

Insett för länge sedan vad din barndom gjort med ditt psyke.

Till den du är idag, var igår, kanske är i morgon.



Men det faktum att du håller käft om din misär, gör att andra undrar vem fan du egentligen är.

Kall. Säger knappt bu när andra grinar, drar inte ens på läppen när vissa hurrar.

Värst har hon vart med om, men ingen som vet.

En bitterfitta, är vad man tror om henne.

ett litet pm till era kära kukhuvuden

flickan
som
försöker
laga
andra.

skyddar
lerpölar
med
sin
själ
för
era
fötter.

utan
ett
ord
trampar
ni
sönder
hennes
drömmar.

Hört talas om en hora.

Hört talas om en hora.
Vägrar utbyta skvaller själv.
Men ändå tycks mina öron mötas av dess mögel.

Spottade.
Hytte med näven.
Hur kunde hon.
Skam för folket!

Tills jag fick reda på att det var mig alla talade om...

Lite svårare att dölja.
Lite omöjligare överhuvudtaget.

Sveket.
Klumpen i magen.
Den som bara växer och växer.

Något man får leva med...

Tyvärr.

dit du tillhör

han tar mig när han vill.
döden.
säger nej, men vad gör det till.
förutom att den som kunde trösta mig, var just du.
döden.

står jag ensam och arg.
du, du är den som säger att jag har en chans kvar.
men jag ser den inte.
du står ivägen.
döden.

trodde att det var du och jag.
att vi skulle trotsa vårt öde tillsammans.
döden.

inser att du är fegare än vad jag trodde att du var.
döden.


vårt öde står ännu oklart...

sura uppstötningar.
håller tillbaka.
ler.
kväver en till.
hostar upp lite blod i handen.
torkar av på kläderna.
ingen ser.
någon ställer en fråga.
kan inte svara.
fullt upptagen med att kväva spyan.
det vilar i gommen.
kräket.
vill täcka alla i det.

trampar.
på samma plats.
rastlös.
vill hålla igen.
men går inte.
känns som om dom ber om det.

till slut.

alla kan hålla käften.
jag orkar inte mer.
släpper ut allt.
och tillslut...
..lyssnar alla.

täckta av äckel.

..

När allt ekar i din själ och livet ligger tomt framför dina fötter, inser du att det alltid har varit så. Kommer kanske även att förbli. Vad vet du egentligen?