Hört talas om en hora.
Vägrar utbyta skvaller själv.
Men ändå tycks mina öron mötas av dess mögel.
Spottade.
Hytte med näven.
Hur kunde hon.
Skam för folket!
Tills jag fick reda på att det var mig alla talade om...
Lite svårare att dölja.
Lite omöjligare överhuvudtaget.
Sveket.
Klumpen i magen.
Den som bara växer och växer.
Något man får leva med...
Tyvärr.
5.11.10
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar