När du vill stärka, tynger du omedvetet min själ.
Som hunger öppnar du mitt sår.
Likt daggen törstar du mina sinnen.
Andas gör jag inte längre som jag gjorde förr.
Du har sandat min sorg sedan länge sen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar